Sprebas

… hem från jobb. Svänger runt och är nära att krocka med bilen som står parkerad på uppfarten. Ovanligt. Besökare tenderar att ställa sina bilar framför huset där du nu istället får parkera. Eftersom du slutat tidigare och är oväntat tidig hemma lekte du med tanken på väg hem att ertappa din fru med en annan man. Nu, med en främmande bil på uppfarten, blir den lekande tanken någorlunda allvarlig. Hur hade du hanterat det om du, när du försiktigt öppnade dörren, hörde ljud från sovrummet som antydde det du inte hoppades på. Vad skulle du göra? Jag vet vad jag hade gjort.

 

Bilen verkade ny. En stadsjeep. Fyrhjulsdriven. Snyggare än din och betydligt dyrare. Kanske är det bara Thomas som är på besök. Han har ju trots allt pratat om att köpa ny. Kanske.

 

Ingen post i brevlådan och du letar fram nycklarna. Som inte passar i låset. Fel nyckel. En av dem går till garaget. Så du provar med den andra som inte heller passar i låset. Du försöker med den andra igen. Fungerar inte. Ovanligt åter igen. Du tittar på nycklarna och låset. Olika märken. Varför byta lås? Vad har hänt här under de timmar du var på jobb?

 

Nåja, det finns nog en förklaring. Du går runt huset till framsidan och gäst entrén. Här passar nyckeln men det går inte vrida runt för att låsa upp. Är förvisso logiskt om man bytt lås på den andra dörren varför inte även på de övriga? Trots det går du runt huset till baksidan för att försöka komma in genom altan dörren som även den hade nytt lås. Som var rostigt och såg gammalt ut.

 

Tillbaka vid ytterdörren börjar du ringa på klockan. Och sedan knacka och ringer igen. Inget svar. När du går runt huset igen tittar du in genom fönstren och märker att ingen verkar hemma. Det är inte tänt och huset är tyst och stilla.

 

Så vad gör du i en sådan situation? Jag hade provat ringa min fru. Så det gör du. Speed dial 1. Mobilen slår siffrorna i ditt öra och börjar pipa. Några signaler och hon svarar. Men det är Ted som svarar och chockar dig till ett ögonblick av tystnad.

 

Hallå?

 

Så du frågar efter din fru. Ted säger fel nummer och lämnar dig ensam med en lång ton i örat. Du känner ingen Ted. Gör din fru det? Har man stulit hennes mobil? Kanske är det därför hon ordnat nya lås. Hennes handväska har ju blivit stulen med mobil och nycklar. Därför är låsen bytta och aset som stal väskan heter Ted. Så du ringer honom igen. Nu är du bättre förberedd när han svarar. Men det gör han inte och efter tolv räknade signaler lägger du på.

 

Frustrerande att din fru inte försökt kontakta dig angående de nya låsen. Fast hon väntade trots allt inte dig hemma så tidigt så det kanske inte är så konstigt. Du rör dig mot grannen som har en extranyckel. Kanske har din fru varit så försynt att hon lämnat dem en av de nya nycklarna.

 

Egentligen avskyr du alla dina grannar men vad ska en man göra? Du rycker upp dig, sträcker på ryggen och drar samman lite utstrålning innan du ringer på dörren. Du hör låset vridas upp och när din granne öppnar dörren ser du att det inte är din granne. Någon yngre kvinna öppnar och frågar dig med ett svar.

 

Ja?

 

Vilken dag. Så full med överraskningar. Detta måste vara dottern du aldrig träffat så du presenterar dig artigt och frågar om du kan få tala med Anders eller Stina.

 

Dottern ursäktar sig och säger att du måste ha fått fel adress. Du undrar om hon skämtar. Tyvärr kunde hon inte hjälpa dig och låser dörren igen. Ensam igen tillsammans med din utstrålning.

 

Vad i helvete händer säger du. Det hade jag sagt.

 

Nu går du med raska steg tillbaka till ditt hus. Förbi huset. Förbi din bil och över till din andra granne. Samma situation fast utan karisma. Nu är det hotfullt och frustrerat. Även här, ingen Åke. Ingen Helena. Inte ens deras katt, Mulle, syns till. Åke och Helena är i din ålder och ni har bott grannar sedan de flyttade in för snart fem år sedan. Den äldre mannen i dörren säger att han bott där i tre år och ber dig gå. Ni har en stirr-tävling i en minut tills du ger upp och går. På brevlådan till grannens hus står det Familjen Håkan och Kerstin, Ohlsson.

 

Vid det tredje huset hinner du inte ens ringa på klockan innan dörren går upp och en man i din ålder ber dig försvinna. Du ursäktar dig och undrar, tills han avbryter och hotar med att ringa polisen om du inte tar din bil och kör därifrån. Så du går.

 

Tillbaka utanför ditt hus undrar du varför ditt och din frus namn ersatts av andra på brevlådan. Vad är detta undrar du. Ett skämt? Varför utsätta dig för ett skämt? Det är inte din födelsedag eller någon annan dag utöver det vanliga. Inga av dina vänner eller bekanta är kända för praktical jokes.

 

Du sätter dig i bilen och tänker. Kanske ska du vänta tills din fru kommer hem så hon kan förklara ett och annat. Du tar upp telefonen igen och ringer hennes arbete. Hon är förvisso ledig idag, men kanske vet någon där vad som pågår. Numret saknar abonnent.

 

Fantasin om ett skämt är vad som håller paniken borta. Du är inte van vid en vardag som detta. Bara den okända bilen på uppfarten är nog för att ge dig mindre magsår. Men detta är tillräckligt för att få dig sjukskriven. Du svettas och skakar. Plötsligt får du svårt att andas. Du drar i slipsen och vevar ned fönstret i bilen. Du erkänner dig besegrad och erkänner att du inte alls förstår situationen. Varför vill man utsätta dig för detta skämt?

 

Förväntar man sig att du ska göra inbrott i ditt eget hus? Är detta ett skämt från något tv-program? Låt kameran gå?

 

Du kör iväg. Det är uppenbart ett skämt. När du kommer hem igen ikväll kommer du få allt förklarat. Men vart ska du köra nu? Första tanken är att köra tillbaka till jobbet. Kanske är det vad de förväntar sig att du ska göra. Baren nere i centrum då? Kanske har de tänkt på det med och förmodligen väntar ytterligare överraskningar där.

 

 

Så du kör ned till centrum. Parkerar där du brukar parkera när du ska göra vad du än brukar göra i centrum och betalar parkering för några timmar. Baren ligger precis i närheten och du börjar röra dig ned för gatan åt dess håll. Det är kallt. Året är sent och hösten är mogen. När du är framme vid baren går du vidare utan att ens spendera en extra blick genom dess fönster. Utan mål går du vidare och mår bra eftersom du lurat dem. Förmodligen blev de alla snopna nu som förväntade sig att du skulle svänga in i baren i hopp om att finna en trygg plats att fördriva tiden tills skämtet dött och allt blivit normalt igen. Inne på baren står de nog allesamman och undrar vart du är på väg. Du undrar själv.

 

Bortom torget ligger ett litet café du aldrig besökt. Så du går in och beställer en kaffe och lånar med dig några tidskrifter från stativet vid disken med till ett bord i ett hörn.

 

Atmosfären är behaglig och trots dagens tid är det en del människor i omlopp. Ditt bord var det sista lediga och du hinner inte sätta dig innan en man med en skitig svart tröja med Tuborg tryckt över bröstet ber dig gå.

 

Ursäkta säger du och undrar om du hört rätt. Uppenbart arbetar mannen där med de kläderna och förklädet och han förklarar att han inte vill ha något bråk bara du lämnar Caféet. Men du har precis köpt en kaffe säger du och inte haft chansen att ens lukta på det. Mannen korsar armarna över bröstet och säger med en ton som indikerar att detta var sista gången han skulle be vänligt.

 

Var vänlig gå. Nu är atmosfären död och tyst. Folk tittar för att se vad som händer. Du är förbryllad men skäms. Så du reser dig och även om du fått stanna för att bara dricka kaffet hade du ändå gått. Situationen är olidlig. Du fick inte ens pengarna tillbaka för kaffet och de fyra kronorna du gav i dricks bränner i ditt sinne. Vad hände precis? Inte kan väl skämtet vara så omfattande? Hur kunde man veta att du skulle gå dit?

 

Upprörd och förvirrad börjar du gå ned mot stranden. Du tar upp telefonen och ringer din fru igen. Ted svarar och du lägger på innan du hinner arbeta upp ett raseri och skälla ut mannen som stulit din frus väska. Om det nu ens varit en stöld. Kanske är han en del av skämtet? Så du ringer igen. Ted svarar irriterat.

Vad?

 

Du försöker med en ansträng fråga.

 

Vem är du?

 

Ted låter som tagen på sängen och upprepar.

 

Vem är jag?

 

Ted förklarar att det är du som ringt honom och undrar i sin tur vem fan du är. Så du lägger på och svarar inte när han ringer igen och igen och igen tills han tröttnar.

 

Du spenderar eftermiddagen med att gå slingan som löper längs med havet. Bryter av och går genom förorterna utan ett egentligt mål. Din mobil ligger tyst i fickan. Ingen ringer sedan Ted ringt. Ingen fru som söker dig. Ingen från ditt jobb. Fast varför någon skulle ringa där ifrån vet du inte. När du kommer tillbaka till din bil sätter du dig och sitter. Tänker. Vad händer nu? Köra tillbaka till huset? Det är vad jag hade gjort.

 

Den främmande bilen står kvar på uppfarten precis som den gjorde när du kom hem tidigare. Samma procedur, inga nycklar passar. Ingen hemma. Huset är fortfarande mörkt och tyst. Du går tillbaka till bilen och bestämmer dig för att vänta. Det tar inte lång stund för dig att arbeta samman ett långt tal du ska hålla för din fru när hon kommer hem. Detta är sista gången någon skämtar med dig på ett sådant vis. I högtalarna läser någon en bok för dig och du slumrar. Efter en timme är det mörkt ute och du bestämmer dig för att sova en stund. Du tar av skorna och jackan och lägger dig i baksätet. Hopkrupen som ett barn. Förbannad över vad du behövt gå igenom. Din ilska är någon annans underhållning och det gör dig mer rasande.

 

När du vaknar är det för att någon knackar på fönstret till bilen och lyser en ficklampa i ansiktet på dig. Och i en sekund glömmer du hela situationen och undrar varför du befinner dig i baksätet av din bil. Imma på rutorna. Man fortsätter knacka. När du öppnar dörren ser du att det står en polisbil bredvid din och mannen med ficklampan är polis. Han undrar varför du ligger och sover i en bil här ute mitt i natten. Han förklarar att grannarna sett att du var tillbaka och därför ringt polisen. Man hade förklarat att du varit där tidigare på dagen, uppenbart hotfull och störande.

 

Din förklaring att du faktiskt bor i huset här bredvid och att du inte kunde komma in för man bytt lås verkade inte imponera på de båda poliserna som efter en stund insisterade på att ta med dig ned till stationen. Men du får inte köra din egen bil utan åker i baksätet på polisbilen. Ett galler skiljer dig från framsätet. Detta är första gången du åker polisbil.

 

På stationen får du en chans att förklara din situation igen. Man verkar inte ta så hög notis om din förklaring så snart ger du upp och börjar ifrågasätta om du begått något brott som de kunde anklaga dig för. Om inte så insisterade du på att bli frisläppt och hemkörd. Poliserna förklarade att de inte skulle köra dig någonstans men de erbjöd sig att ringa efter en taxi. Självklart fick du själv betala för den. Men du fick under inga omständigheter återvända till huset sade dem. Men din bil är parkerade precis utanför svarar du och här berättade de att bilen du sovit i var beslagtagen. Registreringsskylten var okänd och uppenbart falsk. Bilen kanske var stulen. Tills de hade tagit reda på hur allt låg till fick du vara så god med att hålla tillgodo med taxi eller kollektivtrafik.

 

Snart står du utanför stationen utan aning om vart du ska ta vägen. Man ringde visserligen efter taxi men det fanns inga bilar lediga när man fick veta att det gällde en hämtning från polisstationen. Det ligger visserligen ett hotell i närheten hade man förklarat. Så det är dit du började röra dig.

 

Receptionen var öde förutom en liten man bakom ett bord. Du ber om ett rum och när du ska betala fungerar inte ditt kort. Du frågar om det inte finns några pengar på kortet och mannen förklarar att vid det tillfället säger terminalen att det saknas täckning. Nu verkade terminalen inte känna igen kortet. Du förklarade att det är VISA och alla kortmaskiner i världen känner igen de korten. Kan det vara avmagnetiserat? Även denna gissning sticker han hål på och säger att kortet inte känns igen helt enkelt. När du frågar om han inte kan slå in det manuellt med siffrorna på framsidan av kortet frågar en man bakom dig om allt står rätt till.

 

En väktare som arbetar på hotellet har uppenbarat sig och ser hotfull ut. Portiern svarar inte och du rycker på axlarna.

 

Nej, inga problem.

 

När du ska betala kontant frågar mannen bakom disken efter identifikation så du ger honom ditt körkort. Han tittar på det hastigt och ska precis ge det tillbaka innan han rycker det åt sig igen och studerar det noga. Så ber han vakten komma runt bordet och titta även han. Sedan ser de båda på dig och säger att det inte är ditt körkort. Förbryllad frågar du vems det är. Vakten säger att han gärna skulle vilja veta det själv och ber dig lämna hotellet om du inte kan visa upp giltig identifikation. Portiern ger tillbaka ditt körkort och vakten föser ut dig i natten. Märkligt. Du tittar på ditt körkort och inser att det inte är ditt. Det tillhör en blond man många år yngre än dig själv som heter Kent Arvidsson. Hur det hamnade i din plånbok har du ingen aning om och vart ditt körkort befinner sig är ett mysterium.

Klockan ringde och han slog upp ögonen. Vaken. Han var vaken. Rösten var försvunnen. Ensam igen med hans klockor. Han sov på golvet och hade gjort så sedan. Klockan tickade och han vred fram alarmet en timme. Drack lite vatten sedan gick han och lade sig på golvet igen. En annan klocka ringde. Sömn är en tidskapsel. Tio minuter redan undrade han och vred fram klockan en timme. Han gick och kissade. Skvätte kallt vatten i ansiktet och såg sig i spegeln.

 

Vem är det som tittar tillbaka där från andra sidan?

 

Vem är du?

 

Kaffe. Starkt. Cigarett utan filter. Han satt ute på balkongen när klockan ringde. Inga moln på himlen. Frisk stärkande och uppiggande luft. Han kunde se sina andetag. Nedanför cyklade tidningsbudet från trapp till trapp. Klockan måste vara mellan fyra och fem tänkte han. En andra cigarett tändes med den första. Han slog i huvudet i väggen. Cigaretten var nedbränd till hans fingrar och hade bränt honom. Han hade inte vaknat av smärtan. Ytterligare en klocka hade ringt och han vred fram alarmet på de båda. En timme på en. En timme plus tio minuter på den andra.

 

Badkaret var halfullt med vatten. Istärningar flöt omkring längs med ytan och han drog ett hastigt andetag när vattnet brände mot huden. Båda fötterna. Sätter sig. Lägger sig. Hyperventilerar och kämpar för att hålla sig kvar i vattnet. Andetag och sedan ned under vattnet. Ljudet är dovt och annorlunda. Under spelar grannens radio någon jingel. Han hör sitt hjärta slå snabbare och snabbare allt eftersom andan sinade. Lungorna började bränna. Miljoner nålar stack honom över kroppen. Luft. Hans tänder skallrade från kylan men han kände sig inte trött. Fast kanske lite. En klocka ringde och han lutade huvudet mot väggen bredvid badkaret. Bara stänga ögonen i några minuter. Han skulle inte somna i badet. Bara i några sekunder.

 

Han lade sig ned under ytan igen med ett friskt andetag i lungorna. Ingen radio mer, bara hjärtat. Vattnet var inte kallt längre. Nästan behagligt. Lungorna började kämpa efter syre. En liten stund längre. Magen sade ifrån. Snart så. Han öppnade ögonen. Världen ovanför ytan var förvrängd och suddig. Syre. Snart. Magen krampade och han drog en kallsup. Nu var nog. Något var fel.

 

Han kunde inte röra på kroppen. Han började skaka. Armarna och benen var bedövade. Han kunde inte röra på sig. Syre. Några decimeter över honom och långt borta.Han kämpade med att sätta sig upp men kroppen löd inte. Inga armar. Inga ben. Inga muskler. Inget syre. Lungorna brände och han började andas vatten. Han började hosta och kräkas. Mer vatten ned i lungorna. Han bet sig i tungan och kände sin kropp kastas fram och tillbaka utan kontroll. Kräktes. Andades. Kräktes. Vatten. Världen började bli grå. Synen flimrade.

 

Han ryckte till när klockan ringde. Han satt i badkaret. Blod i munnen. Tungan pulserade. En mardröm som alltid. Han steg upp och vred fram klockan en timme. Sedan satte han sig ned och grät.

Jag vet inte vad detta skulle kunna kallas. Skit eller bra eller poesi eller what not. Men för en gångskull tycker jag om en av mina texter.

 

Jag tror det var när ingen knackade på min dörr som jag förstod. På skärmen river en clown ett kärleksbrev i bitar. Han har vit färg i ansiktet. Näsan är röd och kläderna trasiga; en clown. Jag stänger av och sträcker mig efter en penna. För att skriva bra måste jag ha 0.5 stift. Är blyet tjockare blir bokstäverna hemska. Jag rullar pennan efter varje ord.

 

Min syster pratade om sin uppväxt igår. Stora delar var min uppväxt. När de frågade Dali hur det kändes att vara den bästa konstnären i världen svarade han att han var en dålig konstnär. För att vara bra måste du vara lite dum. Han föredrog att vara intelligent och måla dålig. När jag skriver använder jag aldrig sudd. Det är viktigt att jag behåller ett flöde. Ibland hinner inte handen med.

 

Utanför knackar ingen på dörren. Utanför flyttar grannen möbler. Musiken ändras. Jag tänker, men slutar snart igen. Tåget var framme 17:40. Jag var hemma 18:00. Jag går alltid hem. Idag regnade det. Jag vände mig om och letade bland alla hårfärger, men hittade inte rätt. Kanske var den hemma? Eller inte. Om du tror att någon tittar på dig uppför du dig annorlunda. Jag var först av tåget idag. Hundratals ögon såg min rygg försvinna. Så var det, i min fantasi.

 

Mannen i korvkiosken säljer kaffe för 10:- koppen. Flickan bakom säljer jordgubbar. Jag vet inte vad de kostar. Jag korsar parkeringen. En kvinna springer mot sin bil. Hon har en påse i handen. Jag vet inte vad hon köpt. Det är nog regnet som får henne att skynda. Hon hade fel hårfärg. Snart skulle jag gå förbi en man med en cykel. Han såg gammal ut. Kläderna var trasiga. Han hade vantar utan fingertoppar. Några påsar hängde på hans cykel. Fulla med returburkar. Han hade armen nere i en soptunna. Är han en clown? Han hade inte vit färg i ansiktet. En stor röd näsa. Han har ingen hårfärg. Jag undrar om han rivit i sönder ett kärleksbrev? Jag har. Han var nog inte en clown.

 

Jag fortsätter vidare förbi en bensinmack passerar några hus korsar en åker förbi andra hus över en väg genom en dörr uppför några trappor genom en dörr - jag är hemma. Utanför är grannen borta. Ingen knackar på min dörr. Jag rullar pennan och skriver vidare.

Simon knullar min flickvän och ser till att jag hamnar i fängelse. När jag trycker pistolen hårdare mot hans nacke så säger jag att det inte är personligt. Han sitter på knä och jag frågar honom om han tror det är blankt? Blanka skott är kulor av trä och när man skjuter exploderar det till tusentals små flisor. På nära håll, så nära att pipan lämnar en röd ring mot hans hud, så skulle han tro en bisvärm våldtagit honom. Jag säger att han inte ska tro att det är hämnd. Skyll på rösten. Jag säger att det tar 750 millisekunder från min hjärna beslutar sig att trycka på avtryckaren till jag faktiskt gör det. Jag blir själv medveten om att jag vill skjuta efter 550 millisekunder. Så om han vill skylla på något skyll på impulserna. Kroppen vet vad den ska göra innan du själv gör. Den fria viljan är en illusion. Han säger att han inte heter Simon.

 

Att vi hamnade i denna situation var att min sexlust var mindre än min flickväns. Hon kunde vända sig mot mig innan jag torkat sperman från hennes rygg och be om mer. Jag smög ned för trapporna och in i duschen. När jag kom tillbaka låg hon fortfarande och andades tungt och luktade varm fitta. Ibland kunde det finnas sperma kvar på hennes mage. Att det skulle leda till fängelse var för att Linn var en skrikare och min far bad mig att sköta det tyst. Sedan dess höll jag alltid en kudde över hennes ansikte.

 

Hon kunde tala om kärlek när jag fantiserade om vilket håll jag skulle ta henne från. Simon säger att Linn aldrig märkte någon skillnad. Det var alltid jag som fick henne att skrika säger han. Efter sex, när jag var trött och svettig och hon bad om mer gick jag och tog en dusch. När jag smög ned för trapporna mötte jag Simon på väg upp.  Hans erektion i ena handen och dunkade mig i ryggen med den andra. Ska jag vara ärlig hade jag aldrig velat knulla en tjej som fortfarande luktar någon annans sperma. Linn var nöjd. Hon fick mer kuk är jag kunde leverera. Simon behövde aldrig jaga ligg och jag kunde posera som något sexuellt vilddjur. Ibland frågade hon mig hur jag kunde ladda om så fort. Frågan var lögn. Förmodligen visste hon. Kanske visste hon inget. Men ingen avslöjade något. Alla var nöjda.

 

Så när jag tvättade ur schampot från håret torkade Simon upp sin sperma från min tjejs mage. När jag kom tillbaka andades Linn fortfarande tungt och glänste av en blandning av mitt, Simons och sitt eget svett.  Det skulle dröja ända till morgonen innan jag ringde in hennes död. Då var hon redan kall och grå. Små glansiga fläckar i ansiktet av min eller Simons intorkade sperma. Simon var i skolan när polisen hämtade mig den dagen. Jag svor naturligtvis att hon andades när vi somnade. Innan den dagen visste jag inte vad rigor mortis eller positional asphyxia var för något.