Ytterligare ett år

Detta är Casper.

 

I hörnet av den wannabe-engelska baren plockar jag jordnötter från skålen. Lägger dem på led. Spenderar tid.

 

Jag har inte träffat honom på ett år. En halv öl senare minns jag varför.

 

Det senaste året har varit händelserikt för oss båda.

 

Han har gift sig.

 

Jag har blivit frånskild.

 

Han fixade en unge.

 

Jag förlorade vårdnaden.

 

Casper, han säger, det är inte viktigt att vara lycklig eller inte. Han säger, det är viktigt att göra det som är rätt.

 

Denna fruga, hans, de brukade jobba tillsammans.

 

Då, ungefär ett år plus växel, dyker hon upp till jobb. Hennes smink smetat över det hela. Maskaran och eyelinern rinnande ned över de runda kinderna. Håret som en höstack i motvind. Ögonen såg ut som askfat.

 

När folk frågade vände hon sig bort. Jobbade vidare och pratade inte. Så de lämnade henne ifred. Snyftande.

 

Hur de gifte sig, min vän och hon, tja…

 

Hon behövde någon. Min vän, han bara behövde.

 

Casper, han berättar hur hans fru alltid snackar om sitt ex. Hur värdelös han var. Hur dålig han var i sängen. Hur mycket pengar han tjänade och aldrig spenderade på henne.

 

Denna fruga, hon brukar säga till min vän att hon aldrig känt såhär för någon annan man. Hon älskade aldrig sitt ex, kan hon säga. Så de gifte sig och fixade en unge.

 

På baren, Casper drar fram sin plånbok och visar mig en bild.

 

Han säger: ”Här är hon.”

 

På bilden är denna fruga, hans. Hon, på bilden, precis kommit ut från duschen. En handduk som täcker lite av hennes rosa hud. Delar av den i varje fall. Handduken utsträckt över henne och fick magen att se ut som ett farthinder. Arga röda prickar på hennes kinder och ben. Ett trasigt leende. Ett ögonbryn som sträckte sig från ena sidan till andra.

 

Casper, han säger: ”Det är min ängel.”

 

Jag, ger tillbaka hans fru, säger: ”Det är din ängel.”

 

Denna ängel, hans, berättar han, brukar säga att det inte är viktigt att vara lycklig eller inte. Att göra vad som är rätt är bra nog.

 

På väg ut skakar Casper min hand, tackar mig för ölen.

 

Sen försvinner han iväg i natten. Tillbaka hem till sin ängel och sin unge och deras rätta liv.

 

Själv är jag hemma och skriver.

 

Telefonen ringer.

 

Sju signaler sen blir det tyst igen.

 

Om inte detta är en bestseller vet jag inte vad är.

 

Vi ses om ytterligare ett år Casper.


Kommentarer
Postat av: Jenders

En sorglig berättelse som på ett bra sätt skildrar mångas verklighet av både vänskap och förhållande...

2011-01-07 @ 23:21:17
URL: http://www.jenders.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0