Sprebas

Varför är en elefant stor, grå och skrynklig?"

För om den var vit, liten och avlång hade den varit en panodil.

Gammal text som åkte ut för att dryga ut

Jag avskyr fåfänga, dubbelmoral och mig. Folo sätter sig ned och säger, "Vi borde kanske gå och beställa i omgångar?". Jag ser mig omkring, "Nonsens", säger jag, "du underskattar hedern hos dessa underbara människor." Jag tömmer fickorna och lägger jackan över stolen. "Dessutom", fortsätter jag, "serveras hamburgarna här med friterad potatis?"


Folo ser sig omkring, han hör mer hemma här än mig i sina studentkläder. Skjortan är billig, byxorna - second hand och axelväska - tydliga bevis på att han inte tillhör någon arbetarklass. Jag å andra sidan ger sken av hårt arbete. Det kan vara min ovilja att spendera pengar på lågklassig mat eller bristen på sex som skiljer mig från studenterna. Jag är omringad av dem. En röst säger, "Vi borde kanske fly. Retirera tillbaka till tåget, skydda flankerna med en bok. Låtsas ta droger. Figurera berusad. Rök en cigarett. Skydda ryggen från dessa anfall av tjatter. Bli en av dem." Rösten försvinner. Var det jag som pratade?


"Jag tar en ostburgare", säger Folo, "Vad ska du ha?".


Menyn är kopiös. Jag är mest sugen på öl. Strunta i maten. Stans bästa burgare sade han. Ge mig en av samma typ, det är kött i bröd med friterad rotfrukt. Självklart ska jag ha vitlöksdipp!
Bakom den lilla bartendern, som hade en stark odör av svarta pengar om sig, skymtade jag några Effel Blonde. Ge mig död råtta dränkt i diskvatten tillsammans med en Effel och det kommer sköljas ned. Jag försökte småprata med den stackars lilla mannen bakom disken. "Vad anser du om den finansiella situationen just nu? Märker du som egenföretagare någon väsentlig vinstnedgång sedan den senaste enorma baisse?" Mitt kaffe är kallt. Mannen bakom baren öppnar ölen och ger mig min växel. "Sover du gott om nätterna?" Han säger något. Var det riktat åt mig? Ska jag ignorera den lilla flyktingen? "Var ni sitta?", upprepar, antar jag, han.


"När synnerligen vackra kvinnor kommer ombord på tåget är jag snabb med att observera männen." Det var den andra rundan som bar mitt namn. Vi hade avgjort betalningen under en omgång sten, sax, påse. "Det låter som ett illa tecken", svarar Folo. Vad ska jag säga till mannen framför mig? Att jag kanske drabbas av en mindre homosexuell period? Det är männen jag observerar för deras uppenbara svinaktighet. "Alla män är hundar", slår jag fast, "om det finns det ingen tvivel."


Vi sitter på uteserveringen hos en av de mer atmosfära restaurangerna i staden. Här är det överklassen som regerar, vi är på fientligt område. Jag får vara noga med att uppföra mig avslappnat. Smält in. Ge inte dessa kostym-apor någon anledning att ge sig på dig. Magen knyter sig. Det måste vara maten. Jag måste leta upp en toalett snart, det var jag säker på. Men skulle jag klara mig? Där inne, bland levande ljus och blått blod, kunde en man som jag bli kedjad och såld. Vem vet vad dessa människor är kapabla till? Det är dem som bestämmer lagarna. Advokater och tandläkare, hjältar i kostym. De berövar oss på moral och lagar. De saknar heder, dessa människor. "Jag måste gå och köpa fler cigaretter. Håll ett öga på mina saker." Folo ger sig iväg, lämnar mig ensam. Stilla nu, få inte panik. Jag samlar mig, lutar mig tillbaka. Ta dig samman. De är inte så farliga. Jag tömmer mitt glas. God tjeckisk öl, magen säger ifrån. Små svettpärlor kryper fram i pannan och på ryggen. Skjortan sitter som målad. Jag tar på mig jackan. Jag tar upp min mobil och låtsas tala till någon.


"Mmm...mhmm...Okej. Ja, va? Jo det låter bra. Stiger dem fortfarande? Det är underbart. Exploatera den tredje världen, mhmm...".
Allt för att smälta in, verka upptagen. Folo kommer tillbaka.

"Vakta mina saker", säger jag och rusar mot toaletten.
Undvik ögonkontakt med dessa nihilister.

Gå rakt.

Inte lika nöjd med denna texten som förra. Men man kan kanske inte vara på topp alltid.

 

Vet du varför de skriker det då?

 

Björn andades tungt. Under hans armar och längs ryggen hade den röda tröjan svettats svart. Flickan över hans axel andades förmodligen bara kroppsvätska där hon hängde mot hans rygg.

 

För att varna de andra, kanske? gissade jag.

 

Vi hade kört en sten, sax, påse om vem som skulle välja först. Jag vann och hade börjat undra jag om jag inte valt fel.

 

Klart det är för att varna de andra. Men varför just ”Fore”?

 

Vi korsade parkeringen och genade genom snåren som skiljer skolan från golfbanan. Sedan dödsfallet förra året med golfbollen och den unga killen var det numera strängt förbjudet för skolungarna att hänga i närheten av banan. Underligt sätt att dö.

 

Driver.

 

Fore!

 

Död.

 

Jag vet inte, svarade jag Björn irriterat. Hans farbror spelade golf och det gjorde Björn till expert.

 

Vart ska vi spela?

 

Han lade ned flickan och började dra iväg henne mot en flagga. Min mobil ringde. Det var Katt.

 

Hallå?

 

Jag skrek åt Björn att det är lättare att släpa en person om man lyfter i armhålorna.

 

Hej, Katt! På golfbanan. Med Björn.

 

Han lade ned flickan på den släta gräsplätten och vinkade åt mig att komma med klubborna.

 

Katt frågade vad vi skulle göra.

 

Michael Jackson, svarade jag.

 

Vad vill hon, frågade Björn.

 

Veta vad vi ska göra.

 

Michael Jackson, upprepade Björn.

 

Ja, utan dig. Jag ringde tidigare men du svarade inte.

 

Hon hälsar att vi är ett par fittor, sade jag till Björn.

 

Hälsa henne tillbaka att hon knappt vet var den är, svarade han.

 

Katt hörde och svarade. Hon är fyra fingrar säker sade jag och höll upp handen framför Björn. Långfingret darrande i en spasm.

 

Katt bad mig koppla på högtalaren så hon fick höra när vi spelade.

 

Björn började dra av de små strumporna från klubborna och började förklara vilken som var vad.

 

Järn 9:a.

 

Putter. Minigolfklubban.

 

Wedge. Den man använder när man kanske hamnar i bunkern. Sandlådan. Björn fortsätter förklara och drar upp saker som vinklar och grader. Han använder ordet ”bounce” mycket och jag hör Katt ryta i telefonen att vi ska börja spela.

 

Sedan hittade han Drivern. Jag hindrade honom innan han drog iväg med ännu en föreläsning och ryckte åt mig klubban.

 

Björn drog upp en penna och ritade en röd clownnäsa på flickan som låg medvetslös på gräset. Singla slant om vem som skall börja?

 

Björn rycker på axlarna och gestikulerar att jag kan börja.

 

Jag ställer mig i position vid sidan av henne och vilar klubban vid hennes haka. Tar på mig handskarna och provar ett sving. Siktar sedan in mig och duttar klubban på hennes näsa.

 

Fore!

 

Swing and miss, säger Björn och ler.

 

Jag ger honom klubban. Jag visste att Björn skulle missa redan innan han hunnit slå. Men så träffade han mer än vad han skulle.

 

Fore!

 

Oj, jävlar säger han och tittar på den brutna klubban. Flickan öppnade ögonen och Björn var tvungen att stampa henne på halsen några gånger för att hon skulle somna om.

 

Tror du din farbror kommer bli förbannad för klubban?

 

Fan bryr jag mig? Sade han och flinade.

 

Jag tar upp en klubba slumpmässigt och ställer mig redo. Björn hade träffat henne under hakan och nu hängde käken löst när jag rörde på den med klubban. Hennes mun var öppen och det läst som att hon gurglade sitt blod.

 

I telefonen andades Katt tungt och snabbt.

 

Fore!

 

Swing and hits, skriker Björn och jublar.

 

Oj, ja jävlar, skrattade jag. Såg du hur den flög iväg?

 

Den röda näsan singlade iväg i natten.

 

Ska vi leta upp den?, frågade jag. Men Björn föreslog att vi lika gärna kunde kvadda de andra klubborna, nu när vi redan var igång.

 

I telefonen hälsade Katt grattis och god natt.

 

Resten av kvällen spenderade vi med att bryta klubborna på flickan.