Poesi

Han, stående på scen läsande en dikt om hur folk behandlade honom som en nörd.

 

Läste rader som, ”Du är en nörd.”

 

Och som, ”Du är ingenting för mig.”

 

Snackade om sig själv i tredje person.

 

De flesta nickade. Viskade hur djup hans dikt var. Hur känslig han var. Den rörde dem, viskade de, hans dikt.

 

Jag såg vad som egentligen hände. Killen där uppe på scenen, vad han egentligen sade var hur ledsen han var att inte ha någon att knulla. Han, läsande sitt skit, han kunde lika gärna säga rakt ut, ”Varför vill ingen ligga med mig?”

 

Så mycket för att vara djup och känslig.

 

När han var klar ställde sig folk upp och applåderade. Ingen i detta rum hade någon att knulla. Så de skrev poesi om hur de inte fick till det.

 

Allt jag kände var att det är en jävla fredagskväll och här satt jag. Den roliga delen var att, hade de inte suttit hemma och skrivit värdelös poesi om att inte få till det, hade de säkert hittat någon som var villig att sära på benen och gett dem en omgång. Skottkärrepositionen.

 

Efter runt en halvtimme eller fem eller sex läsningar var jag redo att döda mig själv. Jag skämtar inte. Allt de läste var samma gnäll om att vara missförstådda och sånt skit. Jag slår vad om att dom där inne betraktade ett skratt, ett litet flin eller den minsta fniss lika opassande som en högljudd fis. Pretentiösa fikusar hela högen.

 

Och så fortsatte det. På pausen rusade jag på toaletten övertygad om att jag skulle spy. Jag stormade förbi alla dessa människor som berättade för varandra hur den eller den där dikten verkligen klickade. ”Jag kunde verkligen känna det”, sade någon utanför toadörren.

 

Jag undrade, är det möjligt att dränka sig själv i toastolen? Kanske, om jag trycker ned tillräckligt med toapapper i halsen, det skulle säkert funka. Kanske.

 

Jag hade knappt låst upp dörren innan min polare kom fram till mig, sade, ”Kom ihåg, du är nästa.”

 

Super.

 

Jag gick upp på scenen. Stående mitt i det skarpa ljuset gjorde resten av rummet svart. Folk kom tillbaka från pausen och försökte hitta sina platser.

 

När alla hade satt sig ned tog jag ett djupt andetag och sade, ”En ung kille gick fram till sin far och bad om en hundralapp för en avsugning. Farsan svarade, jag vet inte, är du något bra?”

 

Jag kunde lika gärna ha skitit i det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0