Något nytt
Jag var på det andra kapitlet och folk började redan störa mig. Denna kille från skolan, Tim, han frågar mig alltid, har jag gjort läxan?
Sen gjorde han klart att han gjort den.
Tim gjorde alltid sin läxa.
Jag läser, sitter någonstans och försöker att inte bli störd när han kom och sade, ”Jag har blivit antagen till läkarprogrammet.”
Detta var något stort för honom. Jag antar att det hade varit det för de flesta.
”Toppen”, säger jag, fortfarande läsande.
Saken med Tim var att han inte har en aning om det mesta. De flesta har inte det.
”Jepp”, säger han, ”nästa termin börjar det på allvar.”
Jag hoppas verkligen för Tim, eller alla, att försvinna.
Allt jag vill är att få klart det där andra kapitlet.
”Super”, säger jag.
Men nu måste Tim mata sitt ego. Han lämnar mig inte ifred, snackar om hur jävla ball han är. Berättar om hur många sökande hur många antagna hur många inte antagna hur mycket detta hur mycket det där hur det hur hur hur.
”Verkar som det är ett steg bakåt.”, säger jag.
Tim, med sitt tusenkronorsleende, redo att erövra världen, säger, ”Va?”.
”För mig, att plugga till läkare, är ett steg åt fel håll.”
Tim, fortfarande inte med på tråden, säger, ”Jag fattar inte.”.
Tim fattade aldrig.
