Sprebas

När man läser en historia är det viktigt att man känner med författaren. Ett band ska knytas. Man ska lita på det man läser. Detta kallas att etablera auktoritet.

 

Vad sägs om detta. Lampa.

 

Just nu finns det en idé i ditt huvud. En bild av en lampa. Kanske en vanlig glödlampa. Ett lysrör. Gatulykta. Ord som lampa eller hund eller boll producerar bilder i ditt medvetna. Detta är vad man inom strukturalism kallar betecknare. Boll. Bilden i huvudet är vad som kallas det betecknade. Tillsammans, som två sidor av ett mynt eller ett pappersark, utgör de vad man kallar symbolen.

 

När man läser en historia, som denna, produceras mentala bilder givna av författaren. Så, under tiden du läser, försök hålla i minnet vart dina tankar och bilder kommer från.

 

En vän från skolan började få problem som 12 åring. Hormoner gjorde oss alla galna över sig själva. Våra röster svek oss. Huden blev flottig. Argt röda och sjukligt vita finnar växte överallt. Och erektioner. Alltid dåligt tajmade. Under mattelektionerna kunde mina byxor börja peka. På kemin. På engelskan. Den växte. Och inget jag gjorde kunde få den att försvinna. Vi hade alla dessa problem. Min vän led som oss andra. Och mer.

 

Min vän, han skulle sitta bredvid mig under lektionerna. Skrivande. Räknade algebra och allt möjligt. Hans andning skulle börja bli tyngre. Hans händer krampade samman, gjorde knytnävar. Skakandes. Hoppande på stolen som om något åt hans röv. Hans ben utsträckta. Brett isär. Först kunde man missta det för en hjärtattack. Svettningen. Andningen som en triathlet som når mål. Käkarna sammanbitna. Hårt. Erektionen reste hans byxor som ett tält.

 

Snart skulle han falla platt över skolbänken. Glida tillbaka på stolen och ligga som någon tappat honom där.

 

Fransmännen kallar detta den lilla döden. Le petit mort.

 

Jag bredvid, ser på.

 

Alla i klassen, ser på.

 

Han huvud trillat bakåt. Adamsäpplet sträcker sig mot taket. Mick Jagger-håret smetat över hans våta ansikte.

 

En mörk fläck på hans byxor. En souvenir kvarlämnad av hans döda stake.

 

Flämtande.

 

Snarkande.

 

Medvetslös.

 

Han berättade senare att det var hans första utlösning.

 

Den lilla döden. Fransmännen kan sina saker.

 

Som det skulle visa sig, vad som hände den dagen var ingen underlig slump. Det var inte ett resultat av galna hormoner. Inte en våt dagdröm.

 

Under en lektion.

 

På matrasterna.

 

Närsomhelst.

 

Han skulle hoppa upp och kasta sig själv ut genom dörren, lämna klassen bakom och ett spår av skratt. Efter en timme eller så skulle han dyka upp igen. Från vilken toalett närmast honom just då. Stapla fram genom en korridor med ett zombietöcken över ansiktet. Nyvaken från orgasmkoman.

 

Onödigt att säga att han aldrig deltog på gymklasserna igen.

 

Om någon blir ertappad med att pissa i duschen är kanske hans liv förstört några veckor.

 

Min vän i duschrummet. Ansiktet smort vitt med tvål. Masserar sitt hår med schampo.

 

Blind.

 

De andra killarna skrattar. Ropar på andra att komma. Någon som stjäl hans handduk och någon som ropar på tjejerna att komma och se. När min vän väl sköljt ögonen fria från tvål är där ett led av folk som väntar utanför duschrummet.

 

Några skrattar.

 

Några pekar.

 

Alla tittar.

 

Ögonen fixerade på hans enorma stånd redo att slå ett hål i väggen.

 

Om någon blir avslöjad med en erektion i duschen på skolan är hans liv mer eller mindre över.

 

Detta problem han hade, skulle han berätta, hade något att göra med hans bror.

 

Han kommer fram till mig i skolan en dag. Berättar att det finns något jag borde känna till. Den tidstickande utlösningen gömd djupt bakom ett tjockt foder papper. Hans skrev svullet som ett misslyckat försök att smuggla en grapefrukt i kalsongerna. Pappret, sade han, var för att undvika hans morsas skepsis till varför hon inte fick tvätta hans underkläder. Det var inte hormoner. Det var hans bror. Hans sex minuter yngre bror. Detta berättade han.

 

I början av 19-hundratalet genomförde man många olika experiment. Man testade tvillingar i ett sökande efter extra sinnes perception. ESP.

 

Freud hade precis äntrat scen och psyket var modet.

 

Frågan som skulle besvaras var ifall det fanns en speciell koppling tvillingar emellan. Min vän skulle förklara att man skulle visa tvilling A bilder. Enkla symboler.

 

En cirkel.

 

En kvadrat.

 

En stjärna.

 

De skulle sen be tvilling B att rita symbolen han trodde var på bilden man visade för den andre. Det var ett misslyckande. ESP fanns inte. Men myten levde vidare.

 

Min vän, han växte inte upp med sin bror. Som det visade sig, hans föräldrar väntade sig aldrig barn vid den tidpunkten i livet. De hade nätt och jämnt råd med ett barn. Så de satte upp den yngre för adoption.  Min vän i skolan, det var han som blev uppfostrad av sina biologiska föräldrar. Inte för att det skulle spela någon roll sade han.

 

Det fanns minnen. Bilder i hans huvud av ett hus. Känslor inför folk han inte kände. Som han aldrig hade träffat.

 

Hans liv är mitt liv, sade han.

Vare sig det var drömmar eller inte spelade ingen roll. Känslorna var tillräckligt äkta.

 

En gång bestämde bröderna sig för att spela ett spratt. Hans föräldrar, min väns, gick aldrig med på att någonsin träffa eller höra ifrån deras andra son. För mycket smärta. Deras misslyckande som föräldrar undanskyfflat. Långt bort.

 

Inga brev.

 

Inga telefonsamtal.

 

Inga julkort.

 

Bröderna däremot kontaktade varandra.

 

Det skulle vara den yngre brodern som skulle envisas.

 

Jag vill bara träffa dem en gång, hade han förklarat över telefon.

 

Så en dag i skolan kommer min vän fram till mig.

 

Du måste vara den där snubben, sade han.

 

Alla är den där snubben.

 

Hans hår var annorlunda. Tillbakadraget över huvudet som en välplöjd åker. Kroppsspråket – annorlunda. Han skulle gå mitt i korridoren som en ångvält. Flytta eller bli flyttad.

 

På rasten hittade jag honom sticka ett finger i bröstet på en kille. Ena handen nedstoppad i sina snäva blå jeans tvättade bleka. Killen, genuint förvånad. Detta var Patrik med ett finger stoppat i bröstkorgen. Kung över skolan. Baron över jävelskap. Gud.

 

Jag tycker inte om dig, sade min vän åt honom.

 

Min vän, med en cigarett i munnen, knuffar gud. Kommer upp till mig med ett flin.

 

Han sade, min bror har egentligen aldrig nämnt dig.

 

Efter den dagen var ingenting någonsin detsamma.

 

Detta är delen av berättelsen som alltid ger mig problem. Jag skulle kunna säga att jag aldrig sig min vän i skolan mer. Eller om jag berättar jag ringde honom och han bad mig att aldrig ringa igen. Och inte gjorde det. Det var den sortens vän jag var.

 

Jag skulle kunna berätta att han var ute ur mitt liv. Att jag aldrig träffade honom igen. Men det skulle inte vara sant. Inte helt.

 

Jag besöker honom på sjukhuset nästan varje vecka.

 

Det som egentligen skulle hänt var att jag skulle besökt honom nästan varje vecka i fängelse. Eftersom han aldrig kommer gå någonstans igen placerade man honom i en säng. Sladdar från honom till maskiner som piper. Pip. Pip. Pip. Som visar att visa delar av honom gjorde vad de skulle.

 

Jag läser för honom. Pratar med honom.

 

Jag kan säga att innan han kopplades till maskiner på sjukhuset såg jag honom en enstaka gång.

 

Jag tog studenten. Fixade ett hyfsat jobb. Blev gift och frånskild.

 

Sen får jag ett samtal från min vän som säger att vi måste träffas och prata.

 

Vad som hände sen var att min vän från skolan, han med en tvilling, aldrig dök upp som bestämt. Inte helt.

 

Vi tog en promenad. Killen bredvid var inte min vän från skolan. Det kunde inte vara honom. Men det var det. Hans ögon var spindelnät med rött. Ansiktet blivit aska och håret såg ut som rester från en dålig skogsbrand. Hans gång fick folk att vända sig om. Eller kanske var det toalettstanken.

 

Det han ville ha av mig var min tillåtelse. Det fanns verkligen inget annat sätt. Detta berättade han för mig.

 

Föreställ dig, sade han, varje idé. Bilder. Drömmar. Känslor. Att alla minnen i ditt huvud egentligen är någon annans.

 

Han visste inte vem han var. Berättande vad som hade hänt den dagen i skolan när han gett gud direktiv var han egentligen någon annanstans. Låg med någon.  Det var hans bror jag hade sett knuffa runt Patrik i skolan. Tvilling B.

 

Jag gjorde henna bara en gång, sade han.

 

Ibland är det allt som krävs.

 

Hans bror upptäckte det. Det fanns inget sätt att han inte skulle upptäcka något.

 

Visa tvilling A en bild och låt tvilling B rita vad han tror är på bilden.

 

Resterna av min vän från skolan berättade att hans liv blev skit. Han stod i centrum av broderns malström av hämnd. Efter deras studieutflykt byte. Efter min vän gjorde sin brors flickvän kunde han inte inte pissa i sängen. Han skulle vakna mitt i natten genomvåt. Varje natt.

 

Hans händer, sade han, alltigenom varma.

 

Jag föreställde mig brodern hemma. Väntande. Drickande kaffe. Tittande på tv. Tills klockan var bortom sent och lägger händerna i kroppsvarmt vatten. Själv har jag bara hört om detta spratt. Tydligen funkar det.

 

Och som om det inte skulle vara nog, sade min vän.

 

Min vän, hans bror var något av en sexgalning.

 

Fem.

 

Sju.

 

Tio gånger om dagen.

 

Runkade eller knullade.

 

Och när han fick utlösning fick även min vän.

 

Alla hans problem i skolan började låta vettigt.

 

Han, min vän, var inte redo för utmaningen. Hans kulor hade inte en chans att hålla takten. Det började bra i början av dagen. Hans testiklar hade haft hela natten på sig att producera. Att göra sås maskulin. Min vän skulle vakna tidigt i tron att någon runkade av honom. Rullande runt i sin egen urin, gråtande. Bad om att få det att försvinna. Och när hans bror kom, gjorde även min vän det.

 

Den första var enkel. När antalet klättrade till fem började det göra ont.

 

Har du någonsin varit och handlat mat samtidigt som din kuk blir smekt, frågade han.

 

Hans kulor svullna till ett par clementiner. Han var tvungen att gå som om någon parkerat en bil på kulsäcken.

 

Inte undra på att han aldrig kom tillbaka till skolan.

 

När hämnden rann ut i sanden, det var då det började på allvar.

 

Folk kommer berätta för dig att sexuell läggning är genetisk. Men sen igen, vissa håller inte med. Min vän och hans bror har samma dna. Mer eller mindre. Min vän som ligger på sjukhuset var hetro. Hans tvillingbror var det inte.

 

Du kan föreställa dig hur broderns sexuella läggning påverkade min vän.

 

Han berättade att det inte var kulorna som gjorde ont längre. Han pissade inte i sängen längre. Nu vaknade han om kvällarna skrikande. Svettande. Färsk från en dröm. Övertygad om att ett tåg rammar honom bakifrån. De flesta nätter vaknar han av att sängen är kletig från brun jordnötssmör blandat med majs.

 

Han måste sova med blöjor. Kan inte lämna hemmet utan dem. När han går måste han använda en rullator på grund av smärtan. Varje gång han sluter ögonen ser han bilder av nakna unga män. Deras erektioner pekar på honom.

 

Han berättar att detta är ett praktexempel på våldtäckt. Fast sen igen, kanske inte.

 

Han berättar för mig att vore det inte för brodern hade han levt ett normalt liv.

 

Så han frågar mig. Den enda anledningen till varför han ville ses igen efter alla år var för han ville ha lite respons.

 

Han drar fram en pistol från sin ficka. Visar mig att den är laddad. Han berättar att han ska mörda sin bror. Han hade planerat att ta livet av sig, men självmord är aldrig lösningen. Hur är det med mord?

 

Jag tittade på honom.

 

Tittade på pistolen.

 

Tittade på honom.

Jag sade, visst.

 

Tillbaka på sjukhuset. Min vän i sängen. Inte sovande. Inte vaken. Monitorn med sitt pip. Pip. Pip. Avslöjar att han är vid liv. Men inte egentligen.

 

Jag läste om det i tidningen. Någon som mördar sin egen tvillingbror är nyhetsmaterial. De hade hittat honom tillsammans med brodern i dennes lägenhet. Båda liggande på golvet. En död. Den andra dödaktig.

 

Min vän på sjukhuset hade skjutigt sin bror i huvudet. Och sen, av anledningar ingen kunde förklara, lagt sig själv på golvet bredvid offret. Hans näsa bruten och två tänder utslagna.

 

Vad som än hände med honom, min vän, hade gått snabbt, berättade en läkare. Det var inte en koma. Inte egentligen. Läkaren hade förklarat att under koma förekommer det hjärnaktivitet. Som tung sömn. Min vän har ingen. Ingen aktivitet.

 

Det var som om någon hade hittat en knapp och stängt av hans hjärna.

 

Ljuset är tänt men ingen är hemma. Mer eller mindre.

 

Min vän är helt enkelt inte där längre.

 

När jag är på jobb. Hemma i duschen. Närsomhelst jag är uttråkad och avdunstar iväg i en dagdröm. När skärmsläckaren i mitt huvud går igång och fyller mitt huvud med bilder kan jag inte låta bli att undra; är de mina?

 

Eller sätter någon tankar i mitt huvud?

 

Vi spenderar hela våra liv att bli någon. När vi blir gamla inser vi att vi borde varit specifikare.

 

Men sen igen, detta är bara en historia som så många andra. Alla bilder i ditt huvud, det var jag som satte dig dem där. Om bara för några minuter. Ha det i åtanke när du går vidare med din dag. Att någon någonstans där ute är kanske precis som du. Och då gör du bäst fan i att lämna dem ifred.

 

Den hårt inpackade sockerklumpen på pinne. Smått runda ojämna bollen som en fossilerad testikel. Fem kronor. Snusklubba. Snusklubba. Snus. Klubba. Det är så man delar ordet. Snus. Klubba.

 

Eller varför inte, snusk? Snusk. Lubba. Snusk på pinne. Fem kronor. Lubba. Lubba. Lubb lubb. Vi vet vad snusk är. Förutom efternamnet på Pelle Snusk, en barnbok av Heinrich Hoffmann är det även något man ägnar sig åt. Något man gör. Ett verb. Att göra snusk. Att göra oanständighet. Bedriva otukt. Men lubba, vad är det? Är inte det att springa? Att lubba-de. Men om det vore något annat? Om det inte var att springa?

 

Att lubba. Eller En lubba. Det låter som ett verb. Något man gör. Att lubba. Snusk lubba. I sammanhanget snusk, vad är det då? Lubba. Det påminner lite om det engelska ordet Lube som är kort för Lubricant. En försvenskning av lube. Lubba. Att lubba. Lube är glidmedel. Så om man lubbar måste det vara när man applicerar glidmedel. Snusk lubba. För fem kronor. Tre för tolv. Eller när hon vänder sig om och frågar efter lite snusk lubbning. Barnen har somnat, vad sägs om lite lubb lubb lubb. Lubbedi lubb. Att göra oanständighet. Att bedriva lubbning.

 

Snusk på pinne. Fem kronor. Tre för tolv.