Sprebas

Gammal text som åkte ut för att dryga ut

Jag avskyr fåfänga, dubbelmoral och mig. Folo sätter sig ned och säger, "Vi borde kanske gå och beställa i omgångar?". Jag ser mig omkring, "Nonsens", säger jag, "du underskattar hedern hos dessa underbara människor." Jag tömmer fickorna och lägger jackan över stolen. "Dessutom", fortsätter jag, "serveras hamburgarna här med friterad potatis?"


Folo ser sig omkring, han hör mer hemma här än mig i sina studentkläder. Skjortan är billig, byxorna - second hand och axelväska - tydliga bevis på att han inte tillhör någon arbetarklass. Jag å andra sidan ger sken av hårt arbete. Det kan vara min ovilja att spendera pengar på lågklassig mat eller bristen på sex som skiljer mig från studenterna. Jag är omringad av dem. En röst säger, "Vi borde kanske fly. Retirera tillbaka till tåget, skydda flankerna med en bok. Låtsas ta droger. Figurera berusad. Rök en cigarett. Skydda ryggen från dessa anfall av tjatter. Bli en av dem." Rösten försvinner. Var det jag som pratade?


"Jag tar en ostburgare", säger Folo, "Vad ska du ha?".


Menyn är kopiös. Jag är mest sugen på öl. Strunta i maten. Stans bästa burgare sade han. Ge mig en av samma typ, det är kött i bröd med friterad rotfrukt. Självklart ska jag ha vitlöksdipp!
Bakom den lilla bartendern, som hade en stark odör av svarta pengar om sig, skymtade jag några Effel Blonde. Ge mig död råtta dränkt i diskvatten tillsammans med en Effel och det kommer sköljas ned. Jag försökte småprata med den stackars lilla mannen bakom disken. "Vad anser du om den finansiella situationen just nu? Märker du som egenföretagare någon väsentlig vinstnedgång sedan den senaste enorma baisse?" Mitt kaffe är kallt. Mannen bakom baren öppnar ölen och ger mig min växel. "Sover du gott om nätterna?" Han säger något. Var det riktat åt mig? Ska jag ignorera den lilla flyktingen? "Var ni sitta?", upprepar, antar jag, han.


"När synnerligen vackra kvinnor kommer ombord på tåget är jag snabb med att observera männen." Det var den andra rundan som bar mitt namn. Vi hade avgjort betalningen under en omgång sten, sax, påse. "Det låter som ett illa tecken", svarar Folo. Vad ska jag säga till mannen framför mig? Att jag kanske drabbas av en mindre homosexuell period? Det är männen jag observerar för deras uppenbara svinaktighet. "Alla män är hundar", slår jag fast, "om det finns det ingen tvivel."


Vi sitter på uteserveringen hos en av de mer atmosfära restaurangerna i staden. Här är det överklassen som regerar, vi är på fientligt område. Jag får vara noga med att uppföra mig avslappnat. Smält in. Ge inte dessa kostym-apor någon anledning att ge sig på dig. Magen knyter sig. Det måste vara maten. Jag måste leta upp en toalett snart, det var jag säker på. Men skulle jag klara mig? Där inne, bland levande ljus och blått blod, kunde en man som jag bli kedjad och såld. Vem vet vad dessa människor är kapabla till? Det är dem som bestämmer lagarna. Advokater och tandläkare, hjältar i kostym. De berövar oss på moral och lagar. De saknar heder, dessa människor. "Jag måste gå och köpa fler cigaretter. Håll ett öga på mina saker." Folo ger sig iväg, lämnar mig ensam. Stilla nu, få inte panik. Jag samlar mig, lutar mig tillbaka. Ta dig samman. De är inte så farliga. Jag tömmer mitt glas. God tjeckisk öl, magen säger ifrån. Små svettpärlor kryper fram i pannan och på ryggen. Skjortan sitter som målad. Jag tar på mig jackan. Jag tar upp min mobil och låtsas tala till någon.


"Mmm...mhmm...Okej. Ja, va? Jo det låter bra. Stiger dem fortfarande? Det är underbart. Exploatera den tredje världen, mhmm...".
Allt för att smälta in, verka upptagen. Folo kommer tillbaka.

"Vakta mina saker", säger jag och rusar mot toaletten.
Undvik ögonkontakt med dessa nihilister.

Gå rakt.