Vad kallar man detta?
Klockan ringde och han slog upp ögonen. Vaken. Han var vaken. Rösten var försvunnen. Ensam igen med hans klockor. Han sov på golvet och hade gjort så sedan. Klockan tickade och han vred fram alarmet en timme. Drack lite vatten sedan gick han och lade sig på golvet igen. En annan klocka ringde. Sömn är en tidskapsel. Tio minuter redan undrade han och vred fram klockan en timme. Han gick och kissade. Skvätte kallt vatten i ansiktet och såg sig i spegeln.
Vem är det som tittar tillbaka där från andra sidan?
Vem är du?
Kaffe. Starkt. Cigarett utan filter. Han satt ute på balkongen när klockan ringde. Inga moln på himlen. Frisk stärkande och uppiggande luft. Han kunde se sina andetag. Nedanför cyklade tidningsbudet från trapp till trapp. Klockan måste vara mellan fyra och fem tänkte han. En andra cigarett tändes med den första. Han slog i huvudet i väggen. Cigaretten var nedbränd till hans fingrar och hade bränt honom. Han hade inte vaknat av smärtan. Ytterligare en klocka hade ringt och han vred fram alarmet på de båda. En timme på en. En timme plus tio minuter på den andra.
Badkaret var halfullt med vatten. Istärningar flöt omkring längs med ytan och han drog ett hastigt andetag när vattnet brände mot huden. Båda fötterna. Sätter sig. Lägger sig. Hyperventilerar och kämpar för att hålla sig kvar i vattnet. Andetag och sedan ned under vattnet. Ljudet är dovt och annorlunda. Under spelar grannens radio någon jingel. Han hör sitt hjärta slå snabbare och snabbare allt eftersom andan sinade. Lungorna började bränna. Miljoner nålar stack honom över kroppen. Luft. Hans tänder skallrade från kylan men han kände sig inte trött. Fast kanske lite. En klocka ringde och han lutade huvudet mot väggen bredvid badkaret. Bara stänga ögonen i några minuter. Han skulle inte somna i badet. Bara i några sekunder.
Han lade sig ned under ytan igen med ett friskt andetag i lungorna. Ingen radio mer, bara hjärtat. Vattnet var inte kallt längre. Nästan behagligt. Lungorna började kämpa efter syre. En liten stund längre. Magen sade ifrån. Snart så. Han öppnade ögonen. Världen ovanför ytan var förvrängd och suddig. Syre. Snart. Magen krampade och han drog en kallsup. Nu var nog. Något var fel.
Han kunde inte röra på kroppen. Han började skaka. Armarna och benen var bedövade. Han kunde inte röra på sig. Syre. Några decimeter över honom och långt borta.Han kämpade med att sätta sig upp men kroppen löd inte. Inga armar. Inga ben. Inga muskler. Inget syre. Lungorna brände och han började andas vatten. Han började hosta och kräkas. Mer vatten ned i lungorna. Han bet sig i tungan och kände sin kropp kastas fram och tillbaka utan kontroll. Kräktes. Andades. Kräktes. Vatten. Världen började bli grå. Synen flimrade.
Han ryckte till när klockan ringde. Han satt i badkaret. Blod i munnen. Tungan pulserade. En mardröm som alltid. Han steg upp och vred fram klockan en timme. Sedan satte han sig ned och grät.
