Sprebas

… hem från jobb. Svänger runt och är nära att krocka med bilen som står parkerad på uppfarten. Ovanligt. Besökare tenderar att ställa sina bilar framför huset där du nu istället får parkera. Eftersom du slutat tidigare och är oväntat tidig hemma lekte du med tanken på väg hem att ertappa din fru med en annan man. Nu, med en främmande bil på uppfarten, blir den lekande tanken någorlunda allvarlig. Hur hade du hanterat det om du, när du försiktigt öppnade dörren, hörde ljud från sovrummet som antydde det du inte hoppades på. Vad skulle du göra? Jag vet vad jag hade gjort.

 

Bilen verkade ny. En stadsjeep. Fyrhjulsdriven. Snyggare än din och betydligt dyrare. Kanske är det bara Thomas som är på besök. Han har ju trots allt pratat om att köpa ny. Kanske.

 

Ingen post i brevlådan och du letar fram nycklarna. Som inte passar i låset. Fel nyckel. En av dem går till garaget. Så du provar med den andra som inte heller passar i låset. Du försöker med den andra igen. Fungerar inte. Ovanligt åter igen. Du tittar på nycklarna och låset. Olika märken. Varför byta lås? Vad har hänt här under de timmar du var på jobb?

 

Nåja, det finns nog en förklaring. Du går runt huset till framsidan och gäst entrén. Här passar nyckeln men det går inte vrida runt för att låsa upp. Är förvisso logiskt om man bytt lås på den andra dörren varför inte även på de övriga? Trots det går du runt huset till baksidan för att försöka komma in genom altan dörren som även den hade nytt lås. Som var rostigt och såg gammalt ut.

 

Tillbaka vid ytterdörren börjar du ringa på klockan. Och sedan knacka och ringer igen. Inget svar. När du går runt huset igen tittar du in genom fönstren och märker att ingen verkar hemma. Det är inte tänt och huset är tyst och stilla.

 

Så vad gör du i en sådan situation? Jag hade provat ringa min fru. Så det gör du. Speed dial 1. Mobilen slår siffrorna i ditt öra och börjar pipa. Några signaler och hon svarar. Men det är Ted som svarar och chockar dig till ett ögonblick av tystnad.

 

Hallå?

 

Så du frågar efter din fru. Ted säger fel nummer och lämnar dig ensam med en lång ton i örat. Du känner ingen Ted. Gör din fru det? Har man stulit hennes mobil? Kanske är det därför hon ordnat nya lås. Hennes handväska har ju blivit stulen med mobil och nycklar. Därför är låsen bytta och aset som stal väskan heter Ted. Så du ringer honom igen. Nu är du bättre förberedd när han svarar. Men det gör han inte och efter tolv räknade signaler lägger du på.

 

Frustrerande att din fru inte försökt kontakta dig angående de nya låsen. Fast hon väntade trots allt inte dig hemma så tidigt så det kanske inte är så konstigt. Du rör dig mot grannen som har en extranyckel. Kanske har din fru varit så försynt att hon lämnat dem en av de nya nycklarna.

 

Egentligen avskyr du alla dina grannar men vad ska en man göra? Du rycker upp dig, sträcker på ryggen och drar samman lite utstrålning innan du ringer på dörren. Du hör låset vridas upp och när din granne öppnar dörren ser du att det inte är din granne. Någon yngre kvinna öppnar och frågar dig med ett svar.

 

Ja?

 

Vilken dag. Så full med överraskningar. Detta måste vara dottern du aldrig träffat så du presenterar dig artigt och frågar om du kan få tala med Anders eller Stina.

 

Dottern ursäktar sig och säger att du måste ha fått fel adress. Du undrar om hon skämtar. Tyvärr kunde hon inte hjälpa dig och låser dörren igen. Ensam igen tillsammans med din utstrålning.

 

Vad i helvete händer säger du. Det hade jag sagt.

 

Nu går du med raska steg tillbaka till ditt hus. Förbi huset. Förbi din bil och över till din andra granne. Samma situation fast utan karisma. Nu är det hotfullt och frustrerat. Även här, ingen Åke. Ingen Helena. Inte ens deras katt, Mulle, syns till. Åke och Helena är i din ålder och ni har bott grannar sedan de flyttade in för snart fem år sedan. Den äldre mannen i dörren säger att han bott där i tre år och ber dig gå. Ni har en stirr-tävling i en minut tills du ger upp och går. På brevlådan till grannens hus står det Familjen Håkan och Kerstin, Ohlsson.

 

Vid det tredje huset hinner du inte ens ringa på klockan innan dörren går upp och en man i din ålder ber dig försvinna. Du ursäktar dig och undrar, tills han avbryter och hotar med att ringa polisen om du inte tar din bil och kör därifrån. Så du går.

 

Tillbaka utanför ditt hus undrar du varför ditt och din frus namn ersatts av andra på brevlådan. Vad är detta undrar du. Ett skämt? Varför utsätta dig för ett skämt? Det är inte din födelsedag eller någon annan dag utöver det vanliga. Inga av dina vänner eller bekanta är kända för praktical jokes.

 

Du sätter dig i bilen och tänker. Kanske ska du vänta tills din fru kommer hem så hon kan förklara ett och annat. Du tar upp telefonen igen och ringer hennes arbete. Hon är förvisso ledig idag, men kanske vet någon där vad som pågår. Numret saknar abonnent.

 

Fantasin om ett skämt är vad som håller paniken borta. Du är inte van vid en vardag som detta. Bara den okända bilen på uppfarten är nog för att ge dig mindre magsår. Men detta är tillräckligt för att få dig sjukskriven. Du svettas och skakar. Plötsligt får du svårt att andas. Du drar i slipsen och vevar ned fönstret i bilen. Du erkänner dig besegrad och erkänner att du inte alls förstår situationen. Varför vill man utsätta dig för detta skämt?

 

Förväntar man sig att du ska göra inbrott i ditt eget hus? Är detta ett skämt från något tv-program? Låt kameran gå?

 

Du kör iväg. Det är uppenbart ett skämt. När du kommer hem igen ikväll kommer du få allt förklarat. Men vart ska du köra nu? Första tanken är att köra tillbaka till jobbet. Kanske är det vad de förväntar sig att du ska göra. Baren nere i centrum då? Kanske har de tänkt på det med och förmodligen väntar ytterligare överraskningar där.

 

 

Så du kör ned till centrum. Parkerar där du brukar parkera när du ska göra vad du än brukar göra i centrum och betalar parkering för några timmar. Baren ligger precis i närheten och du börjar röra dig ned för gatan åt dess håll. Det är kallt. Året är sent och hösten är mogen. När du är framme vid baren går du vidare utan att ens spendera en extra blick genom dess fönster. Utan mål går du vidare och mår bra eftersom du lurat dem. Förmodligen blev de alla snopna nu som förväntade sig att du skulle svänga in i baren i hopp om att finna en trygg plats att fördriva tiden tills skämtet dött och allt blivit normalt igen. Inne på baren står de nog allesamman och undrar vart du är på väg. Du undrar själv.

 

Bortom torget ligger ett litet café du aldrig besökt. Så du går in och beställer en kaffe och lånar med dig några tidskrifter från stativet vid disken med till ett bord i ett hörn.

 

Atmosfären är behaglig och trots dagens tid är det en del människor i omlopp. Ditt bord var det sista lediga och du hinner inte sätta dig innan en man med en skitig svart tröja med Tuborg tryckt över bröstet ber dig gå.

 

Ursäkta säger du och undrar om du hört rätt. Uppenbart arbetar mannen där med de kläderna och förklädet och han förklarar att han inte vill ha något bråk bara du lämnar Caféet. Men du har precis köpt en kaffe säger du och inte haft chansen att ens lukta på det. Mannen korsar armarna över bröstet och säger med en ton som indikerar att detta var sista gången han skulle be vänligt.

 

Var vänlig gå. Nu är atmosfären död och tyst. Folk tittar för att se vad som händer. Du är förbryllad men skäms. Så du reser dig och även om du fått stanna för att bara dricka kaffet hade du ändå gått. Situationen är olidlig. Du fick inte ens pengarna tillbaka för kaffet och de fyra kronorna du gav i dricks bränner i ditt sinne. Vad hände precis? Inte kan väl skämtet vara så omfattande? Hur kunde man veta att du skulle gå dit?

 

Upprörd och förvirrad börjar du gå ned mot stranden. Du tar upp telefonen och ringer din fru igen. Ted svarar och du lägger på innan du hinner arbeta upp ett raseri och skälla ut mannen som stulit din frus väska. Om det nu ens varit en stöld. Kanske är han en del av skämtet? Så du ringer igen. Ted svarar irriterat.

Vad?

 

Du försöker med en ansträng fråga.

 

Vem är du?

 

Ted låter som tagen på sängen och upprepar.

 

Vem är jag?

 

Ted förklarar att det är du som ringt honom och undrar i sin tur vem fan du är. Så du lägger på och svarar inte när han ringer igen och igen och igen tills han tröttnar.

 

Du spenderar eftermiddagen med att gå slingan som löper längs med havet. Bryter av och går genom förorterna utan ett egentligt mål. Din mobil ligger tyst i fickan. Ingen ringer sedan Ted ringt. Ingen fru som söker dig. Ingen från ditt jobb. Fast varför någon skulle ringa där ifrån vet du inte. När du kommer tillbaka till din bil sätter du dig och sitter. Tänker. Vad händer nu? Köra tillbaka till huset? Det är vad jag hade gjort.

 

Den främmande bilen står kvar på uppfarten precis som den gjorde när du kom hem tidigare. Samma procedur, inga nycklar passar. Ingen hemma. Huset är fortfarande mörkt och tyst. Du går tillbaka till bilen och bestämmer dig för att vänta. Det tar inte lång stund för dig att arbeta samman ett långt tal du ska hålla för din fru när hon kommer hem. Detta är sista gången någon skämtar med dig på ett sådant vis. I högtalarna läser någon en bok för dig och du slumrar. Efter en timme är det mörkt ute och du bestämmer dig för att sova en stund. Du tar av skorna och jackan och lägger dig i baksätet. Hopkrupen som ett barn. Förbannad över vad du behövt gå igenom. Din ilska är någon annans underhållning och det gör dig mer rasande.

 

När du vaknar är det för att någon knackar på fönstret till bilen och lyser en ficklampa i ansiktet på dig. Och i en sekund glömmer du hela situationen och undrar varför du befinner dig i baksätet av din bil. Imma på rutorna. Man fortsätter knacka. När du öppnar dörren ser du att det står en polisbil bredvid din och mannen med ficklampan är polis. Han undrar varför du ligger och sover i en bil här ute mitt i natten. Han förklarar att grannarna sett att du var tillbaka och därför ringt polisen. Man hade förklarat att du varit där tidigare på dagen, uppenbart hotfull och störande.

 

Din förklaring att du faktiskt bor i huset här bredvid och att du inte kunde komma in för man bytt lås verkade inte imponera på de båda poliserna som efter en stund insisterade på att ta med dig ned till stationen. Men du får inte köra din egen bil utan åker i baksätet på polisbilen. Ett galler skiljer dig från framsätet. Detta är första gången du åker polisbil.

 

På stationen får du en chans att förklara din situation igen. Man verkar inte ta så hög notis om din förklaring så snart ger du upp och börjar ifrågasätta om du begått något brott som de kunde anklaga dig för. Om inte så insisterade du på att bli frisläppt och hemkörd. Poliserna förklarade att de inte skulle köra dig någonstans men de erbjöd sig att ringa efter en taxi. Självklart fick du själv betala för den. Men du fick under inga omständigheter återvända till huset sade dem. Men din bil är parkerade precis utanför svarar du och här berättade de att bilen du sovit i var beslagtagen. Registreringsskylten var okänd och uppenbart falsk. Bilen kanske var stulen. Tills de hade tagit reda på hur allt låg till fick du vara så god med att hålla tillgodo med taxi eller kollektivtrafik.

 

Snart står du utanför stationen utan aning om vart du ska ta vägen. Man ringde visserligen efter taxi men det fanns inga bilar lediga när man fick veta att det gällde en hämtning från polisstationen. Det ligger visserligen ett hotell i närheten hade man förklarat. Så det är dit du började röra dig.

 

Receptionen var öde förutom en liten man bakom ett bord. Du ber om ett rum och när du ska betala fungerar inte ditt kort. Du frågar om det inte finns några pengar på kortet och mannen förklarar att vid det tillfället säger terminalen att det saknas täckning. Nu verkade terminalen inte känna igen kortet. Du förklarade att det är VISA och alla kortmaskiner i världen känner igen de korten. Kan det vara avmagnetiserat? Även denna gissning sticker han hål på och säger att kortet inte känns igen helt enkelt. När du frågar om han inte kan slå in det manuellt med siffrorna på framsidan av kortet frågar en man bakom dig om allt står rätt till.

 

En väktare som arbetar på hotellet har uppenbarat sig och ser hotfull ut. Portiern svarar inte och du rycker på axlarna.

 

Nej, inga problem.

 

När du ska betala kontant frågar mannen bakom disken efter identifikation så du ger honom ditt körkort. Han tittar på det hastigt och ska precis ge det tillbaka innan han rycker det åt sig igen och studerar det noga. Så ber han vakten komma runt bordet och titta även han. Sedan ser de båda på dig och säger att det inte är ditt körkort. Förbryllad frågar du vems det är. Vakten säger att han gärna skulle vilja veta det själv och ber dig lämna hotellet om du inte kan visa upp giltig identifikation. Portiern ger tillbaka ditt körkort och vakten föser ut dig i natten. Märkligt. Du tittar på ditt körkort och inser att det inte är ditt. Det tillhör en blond man många år yngre än dig själv som heter Kent Arvidsson. Hur det hamnade i din plånbok har du ingen aning om och vart ditt körkort befinner sig är ett mysterium.